-

Filmen var en rörande film, har läst boken innan och den kändes tyngre men nu fick jag verkligare bilder i huvudet av hela situationen och de berörde!I filmen fanns det scener som helt enkelt skrek sorg och tragedi. Det gjorde ont att se dem, men de behövdes så att vi kan möta och känna andras smärta, men juste, detta va bara en film, inte vilken som helst...en film där vi får följa en tonårstjej lidande genom leukemin in i det sista.

magen värker =( aaajj! Är lite små trött blev solen i ett bra tag , med två bra böcker.. juste glömde  rekomendera en  jätte bra bok som heter "Kuca" av Amir Osmancevic och den är skriven på bosniska, en jätte bra bok och en av de få bosniska böcker som jag kunnat läsa och gillat!  Boken har även översatts till svenska och heter Huset.

Han skriver om en kille som jag tror är i 16 års åldern som tvingas fly med sin familj till Sverige under balkan kriget  runt 92,  han flyr som ett barn med sin familj och växer upp i Sverige i ghettot  Rosengård där han slå sig till ro.Även om han  bor i ghettot så hjälper det inte hans språk eller hans kultur,  för ju äldre han blir desto midre kan han sitt egna hemspråk. Han blir även förälskad i en flicka som är svensk och absolut inte är van vid ghettot.

 Tiden går och efter flera år åker han ner till bosnien till staden Banja luka med sin familj. Dit han nästan tvingas mot sin vilja, men detta vill honom gott! Han lär känna en ny kultur, ett nytt land, en ny folkgrupp, ett liv, allt detta som egentligen är grunden till varför han heter Damir !
     Nu undrar ni säkert varför han kan så lite om bosnien, språket och dess kultur, Jo pga av att en dag så fick hans far ett samtal av hans syster som va kvar i bosnien under hela krigsperioden och samtalet slutade i tårar. Deras hus som hans far byggt hade blivit nerbränt inget fanns kvar! Efter den dag bestämde sig pappan för att även jobba helger för att efter 200 helger kunna bygga ett nytt hus åt sig och sin familj! Detta förståd inte Damir som den 16 åriga pojken hette. För han ville ha en scooter, som alla hans andra kompisar, Men hans far ville något annat! Han ville ge honom ett hus, ett hus Damir inte ville ha! Detta ledde till att Damir inte umgicks så mycket med sina föräldrar som kunde hjälp honom med denna kunskap om hans hemland! Hans föräldrar visade inte honom vägen till hans rötter och anledningen till varför han hette som ha gjorde och varför han såg ut som han såg ut!

Tänker inte berätta så mycket mer om boken, för den är jätte bra och jag rekomenderar boken till alla som talar bosniska men speciellt för er som är från Banja Luka, just för att jag själv kände igen mig så himmla mycket i allt författaren beskrev om staden och den byn han skrev om! Jag gillar boken jätte mycket och den lämnade ett stort spår efter sig! Är du flerspråkig, VAR GLAD ÖVER det, för i detta land är det en resurs tro mig!

"Changeling" är en film som får en att knyta näven. Hårt.  Men den sörjande modern är evig. Hennes sökande är alla mödrars primala kamp för sina barn.

Den dramatiska historien baseras på en sann berättelse om hur en ensam kvinna stod upp emot ett korrupt samhällssystem. En helgdag våren 1928 i Los Angeles tvingas den hårt arbetande mamman Christine Collins att arbeta övertid. Hon tar farväl av sinnioårige son Walter  i lycklig ovisshet att det är sista gången de ses. När hon kommer hem är huset tomt. Grannskapet likaså. Polisens spaningar efter pojken är förgäves. Eller rättare sagt väldigt korta.

Ändå tills den ansvarige utredaren Captain Jones under stort mediepådrag arrangerar en "återförening" mellan mor och son. En förvirrad Christine tvingas låtsas att den främmande pojke hon möter upp är hennes egen och övertalas att ta hem honom "på prov". För Los Angeles kritiserade och korrumperade poliskår framstår hennes envisa hävdande att sonen fortfarande saknas som en krigsförklaring. Mrs Collins är ett hot som kommer att desarmeras med varje medel - för som Captain Jones säger: "The policy is whatever we say it is". Christine har tillit i en pastor (John Malkovich) som upplyser folk om polisens illgärningar.

"Changeling" levererar tveklöst en av årets upplevelser Resten är nävar i ens solar plexus. Bland de bleka, fintonade 20-talsmiljöerna, bland all proper klädsel och välskriven dialog lurar den mest försåtliga grymheten - ett rättsystem som vänder sig mot en älskande mor. Poliser som förgriper sig på det samhälle som de ska skydda. Moralisk bankrutt.

Beundran för Christine Collins historiska mod och integritet får filmen att luta lätt åt glorifiering. Det är närmast oundvikligt. Men i skuggan av ljuset lurar ögonblicken då den välgjorda ytan perforeras av maktövergreppens fula tryne och man knyter näven återigen.

Recension ifrån Movizine.se




Personligt: Filmen började inte alls starkt.. tyckte den var något av lite tråkig. men jag visste inte vad som väntade bakom hörnet. en HELT OTROLIGT BRA FILM! Filmen levererar från mitten till Sista ordet i filmen!.... HOPP!
Att samhället kan se ut som det gör. att poliserna har den makt de har? ja precis.. det är jue fortfarande så.? ju högre upp man är i samhället.. desto mer makt har man? är det rätt?...
Filmen ger en massor av tankar både under filmen och efter filmen... Jag skulle se filmen med mamma men det blev inte så.. utan jag laddade ner den på izohunt.com med övesättning. Jag rekomenderar inte att ni går på bio å kollar på filmen om ni är känsliga och blir lätt upprörda och vill ba svära å skrika mitt i filmen.. vilket jag faktiskt gjorde.
JAG REKOMENDERAR FILMEN VERKLIGEN! den är ganska sorlig men om ni tyckte filmen. An american crime var bra. då kommer ni älska denna!

Sommar var det då ett par cirkusarbetande föräldrar lämnade sina två unga döttrar i hopp om att de skulle trivas hos den ensamstående hemmafrun Gertrude Baniszewski i Indianapolis som lovat att ta god hand om dem under sommaren för 20 dollar i veckan. De hade aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig vilka vidrigt ondskefulla dåd som skulle drabba deras döttrar i familjens källare när dörren stängts bakom dem.

I filmen blandas det vittnesmål, bevisdokument och tidsenlig 60-tals scenografi som för tankarna till "Capote" för att berätta den sanna historien om surrogatmamman Gertie som var hjärnan bakom ett av de värsta brottsdåden i staten Indianas historia. Regissören O'Haver är uppvuxen i Indianapolis och verkar ha en personlig relation till händelserna precis som vi alla har till hemskheter som begåtts i vår närhet vilket ger filmen än mer känslor.

. Mamman är en till synes sansad och säker mor vars sex spralliga barn till en början kommer väl överens med sina nya "syskon". Men när problemen kommer för familjen, när pengarna inte kommer och hennes döttrar hamnar i blåsväder bestämmer sig Gertie plötsligt för att ta ut sin frustration på den äldre av systrarna,(ena dottern av cirkusföräldrarna)  Sylvia som hon anklagar för stöld och lögner. Detta blir starten på en serie brutala och vidriga händelser som utvecklar familjehistorien till en hemsk omgivning och grupptryck då Gertie beordrar sina barn och deras vänner att bestraffa den försvarslösa Sylvia på sätt som ingen skulle kunna tro. "American Crime" beskrivs som en tolkning av rättsfallet Baniszewski, den egentliga tortyren som pågick i huset sägs hemskt nog ha varit mycket värre än vad filmen visar. Med detta faktum i bakhuvudet lämnar man "American Crime" med en tung klump i halsen och en hårt knuten näve. Att se barn fara illa på det här sättet är mer smärtsamt än de mest brutala våldsrullarna. Man vill ropa dit någon vuxen, vill ställa sig upp och ryta ifrån eller parera ett slag men hålls ner. Filmen lämnar oss just där i nere, chockade och utan att ha vågat ge sig in på att besvara frågan som darrat på våra läppar; varför? Istället för ett svar avslutas filmen med fantasysekvenser som tar udden av Byron Shah's stämningsfulla foto och Keeners närvaro. Frågan är om hösten verkligen behöver mer oförklarlig kyla, för när regnet och vinden piskar en mör under mörka nätter kan det vara rätt tungt att hantera ondskan i sin renaste form.

Recension ifrån Movizine.se


Personligt:

Har ni någonsin kännt att en film varit så hemsk att ni aldrig någonsin igen skulle vela se den? Ja det gjorde jag.... Brutal är denna film, Vi måste öppna upp ögonen för det som hännder i samhället.. att detta faktiskt är baserat på sanning, och att det som försegårs i filmen är inget med jämfört hur barnen egntligen blev behandlade! Rädsla? aa.. det hade många av barnen, att barnen är små och att de inte förstår? det tror jag knappast på, barnen förstår mer än vi tror.. att barnen levt tillsammans med en så psykiskt sjuk mamma, har gett resultat. att barnen sedan själva kunde gå och behandla andra.. Att hemska ord, blev riktiga händelser?Så blev det... Ingen sa stopp, inte tills det var försent. Att människor kan vara så sjuka, men endå leva vidare... Fattar de inte att de gör fel? De ser inte ondskan i det hela. Säg stopp innan det blir allvar, våga visa att du finns där, våga berätta vad som är fel.. om man inte sejjer vad felet är, så är det meningslöst.

Varning: VISA EJ DENNA FÖR ER MAMMA! jag gjorde det, och aldrig mer.